Jag blir upprörd när människor gett upp tanken på att vi kan förändra saker.
Sådana som skriker högt att det inte spelar någon som helst roll om vi sopsorterar eller handlar ekologiskt för att det bara är "en droppe i havet". Samma sak med folk som inte skänker till välgörenhet för att "pengarna ändå inte kommer fram".
Den inställningen tycker jag är förkastlig. Och slapp, oansvarig och egoistisk.
Överhuvudtaget så gillar jag inte folk som är egoistiska men mörkar det med argument som ovan.
Litar man inte på välgörenhetsorganisationer (Tack Johan Af Donner) så finns det fortfarande mycket man kan göra för att hjälpa andra människor. Att bara helt bekvämt ge upp och håna andra som försöker göra nån sorts skillnad i den här världen tycker jag är hemskt.
Kolla på Katrin Zytomierska, hon litar inte ett skit på välgörenhetsorganisationer men ville göra något för att fattiga barn i Sverige ändå ska få fira jul.
Här började det och tack vare det iniativet kommer
många familjer ha råd med julmat och kunna ge sina barn en julklapp i år. Det kanske inte räddar världen men det är nog väldigt mycket värt för de enskilda familjerna.
Sen avskyr jag snålhet.Folk som räknar kronor och ören vänner emellan. Finns det något mer avtändande?
Annars blir jag tokig på folk som saknar hyffs. Det har jag skrivit om tusen gånger förut.
Folk som inte säger tack eller tar förgivet att världen kretsar kring dem.
Som börjar snacka i mobilen när man äter middag eller som inte svarar på mail/mess.
Amongst other things.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar