Tjuvkika på dagis

Idag när jag skulle hämta Noer på dagis så fick jag chansen att smygkolla lite på honom och vad han gjorde på gården för han såg mig inte när jag kom. Mycket intressant. Alla andra små kottar från hans avdelning stod i en liten klunga och lekte men han var på andra sidan av gården och tittade på dom större killarna som klättrade på ett klätterhus. Där bara stod han helt själv. Jag kan inte förklara känslan men det kändes helt underbart och väldigt sorgligt på en och samma gång. Sen tassade han därifrån och gick och tittade på alla runt omkring och såg ganska nöjd ut tills han fick syn på mig, då började han gråta och sprang fort fram och kramades.Sekunden senare var det pusskalas. Jag har svårt att fatta att jag har en dagiskille nu. Han växer för var dag han går på dagis. När vi var och handlade senare så tog jag upp en gurka och frågade honom om han kunde säga gurka varav han svarar helt klockrent "gurka". Hur gulligt som helst. Nu sover lilla monstret och är vi pigga,glada men framförallt friska imorgon ska jag nog ta med honom till Gröna Lund och åka kärlekstunneln.