Worst case scenario?

Idag blir Noer 16 månader och jag läser ur det nyhetsbrev jag få varje månad från Babycenter om just 16 månaders ungar och trix dom har för sig. Fastnar för kapitlet om vredesutbrott och läser med skräck i kroppen: " Barns beteende under vredesutbrott varierar, men ditt barn kommer förmodligen att bete sig på ungefär samma sätt varje gång: kanske springa runt och skrika i rummet. Kom ihåg att ditt barn inte själv har kontroll, så det som står i vägen kan mycket väl kastas undan. Om du inte skyddar ditt barn, är det mycket möjligt att han eller hon springer rakt in i väggar eller tunga möbler. Barnet kanske kastar sig på golvet, sparkandes och skrikandes som om han eller hon slåss med en demon. De som kommer alltför nära får sig förmodligen en spark -- så var försiktig om du försöker lyfta upp ditt barn. Han eller hon kanske skriker sig hes; eller tills de nästan (eller faktiskt) kräks. Ditt barn kanske skriker tills ansiktet blir blått därför att utandningen med skriket pågått så länge att det är svårt att andas in. Utbrott som leder till andningsuppehåll på detta sätt är de som är mest skrämmande att iaktta. Barnets andningsuppehåll kan vara så länge att ansiktsfärgen blir gråaktig och barnet nästan förlorar medvetandet. Men det är omöjligt för barnet att verkligen åsamka sig skada på detta sätt. Kroppens reflexer kommer att träda i effekt och tvinga andningen att fortsätta långt innan det föreligger verklig fara. " Hahaha. Ska man skratta eller gråta?