Vidrigt.

Ännu ett exempel. När det gäller läkare och myndigheter verkar det enda som gäller vara att skrika högt och länge och vägra ge med sig. Annars blir man bara hemskickad med två alvedon oavsett. Stackars familj, vilken omöjlig situation, såklart man börjar tvivla på sig själv när läkare efter läkare säger att något är "omöjligt". Det här är förövrigt min största skräck. Noer stoppar allt han hittar i munnen. Allt. Min moster tyckte hon såg något i sin Jacks mun när hon skulle amma för ett par månader sen och drog ut ett häftstift han gått omkring med i munnen. Fatta paniken. Jag hade sönder en kruka i köket för ett tag sen, dammsög tre gånger men dagen efter hade Noer en liten vass krukbit i munnen. Vart han hittade den fattar jag inte. Jag hade inte ens märkt det om det inte var för att han blödde lite i munnen när han skrattade. Total ångest. I förrgår när vi var på saltsjöbus var det någon skabbig unge som ätit allt på korven utom just korvskinnet som Noer hittade på golvet. Jag såg när han åt upp det men fick kämpade en minut innan jag fick ut allt ur munnen på han. Dom har starka käkar men noll självbevarelsedrift. Det är först nu man fattar hur mkt skräp och skit folk slänger på gatorna. Det är verkligen asjobbigt att vara ute och gå enbart av den anledningen att var 10:e sekund får man stoppa honom från att äta en fimp eller suga på något gammalt tuggumi. Jag har hört att vissa ungar inte alls går igenom hela stoppa-allt-i- munnen fasen. Lyllos er!