När inte mamma funkar.

I förrgår kallade Noer mig Gina för första gången. "Giiiiiina" ropade han efter mig när jag inte kom på en gång när han ropade "mamma". Sen följde en hel dag av klargöranden över vem som var vem. Från Noer alltså. Han pekade på sig själv och sa "Noer är jag" och verkade mycket nöjd över att kunna förmedla det. Lustig känsla att höra han kalla oss vid våra namn. Ganska sött men också lite konstigt faktiskt.