Ibland tänker jag på hur mitt liv skulle vara om jag tex hade två normalt funtade föräldrar.
Det är ändå ganska många människor därute som har hjälp och stöd från sina mammor och pappor även i vuxen ålder.
Jag undrar hur det vore ibland. Att kunna ringa och be om hjälp med allt från hämtning på dagis till råd och tips när det kör ihop sig.
Tänker att det vore skönt att slippa hitta på saker när ens livs stolthet undrar vart hans mormor och morfar är för alla på dagis har ju varsin sån.
Är dom i himlen kanske?
Jag kan inte med ord beskriva hur besviken jag är på dom som borde axlat den rollen.
Eller besviken kanske är fel ord. Arg är nog mer rätt. Pissed snarare.
Och om dom av en händelse råkar läsa det här inlägget så pls, sluta skicka böcker eller tågräls en gång om året utan avsändare.
Har ni dåligt samvete så får ni leva med det.
Erat ok att bära, försök inte lindra det genom tomma gester.
Nästa grej som kommer i brevlådan kommer åka rakt ner i soptunnan.
Ni är inte värda honom och det är totalt er förlust.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Pratade precis m min mor som inom loppet av tio minuter lyckades insinuera att alex är en dålig far, att jag inte alltid får sätta Juli i babysittern "utan måste hålla henne nån gång också" samt starkt avrådde från att lussa med barnen för alex. Han har överraskat mig de andra åren m frukost på sängen men tydligen kommer det bli så att han aldrig mer kommer göra något fint för mig om jag nu återgäldar luciafirandet. It never ends.
Ps: detta var min mor med 39 graders feber så hon var långtifrån i högform
Amazing att vi är så pass normala som vi är.
Puss!
Skicka en kommentar