Inte så stark.

Jag får så himla ont i magen när jag läser om vad Breivik säger i förhören.
Fattar att han vill skrämmas när han snackar om flera celler i Norge och övriga Europa och jag hatar det men jag blir rädd.
Tänker på alla psykfall som blir inspirerad.
Tänker på mannen som planerade att gå in på ett dagis och döda barn.
Tänker på den andra som faktiskt gjorde det.  I Sverige.
Känner för att hålla Noer hemma förevigt och evigt.
Jag förstår inte modet hos folk som får sina och framförallt sina barns liv hotade och ändå fortsätter kämpa mot korruption, ligor eller liknande.
Själv vill jag ta min familj till ett hus i skogen och aldrig se tillbaka.
Den hemska insikten om att terrorism "funkar" på mig.