Ont i hjärtat

Lämnade just en smått panikslagen kille på dagis som gallskrek när jag gick därifrån. Jag har medvetet försökt hålla mig borta från invänjningen bara för att jag vet att John skulle vara mycket bättre och tuffare än jag men idag spelar John in en reklamfilm (hahaha) så jag var tvungen. Långt ifrån en bra känsla var det iaf. När vi hämtar honom från dagis blir han såklart jätteglad och allt är frid och fröjd i en kvart eller så tills han verkar komma på att han är sur på oss och sen följer några timmar när han straffar oss. Det är en mycket märklig känsla att ens unge är arg på en men det är väl bara att vänja sig antar jag. Det lär ju hända igen dagis eller inte. Det är bara hela grejen med att lämna sin unge till folk som inte älskar honom jag har lite problem med om ni förstår vad jag menar. Men nu på måndag kommer moster Malin att vara på Noers avdelning en hel månad och det är utan tvekan det bästa som kunde hänt. Idag ska Noer vara med på vilan för första gången och det ska bli väldigt spännande att höra hur det gått. Nu ska jag begrava mig i sysslor så att tiden går fort.