Psykbryt

Kom och tänka på det här med förlåtelse. Klurigt. Det är såklart man mår tusen gånger bättre själv om man förlåter människor som gjort en illa eller bara betett sig som ett ass. Så får man väl hoppas folk gör detsamma om man messar upp själv. Jag är med andra ord helt för förlåtelse och empati och "älska mig som mest när jag förtjänar det som minst" grejen. Flum flum kärlek till alla. Däremot ska man inte förneka att det är ganska schysst att bli riktigt förbannad ibland. Ilska är en jäkla drivkraft. Man får massa saker gjort och jag är som sagt ett fan av effektivitet. Att bli sur på sitt barn däremot är enbart förknippat med ångest så det måste vara någon annan eller något annat man är lack över. En timme eller så sen räcker det.