För nån vecka sen käkade jag en banan hemma. Förakten i Johns blick asså.
Trodde han skulle göra slut där och då.
Jag förstår ändå att man inte tycker att banan är ok men en gång för sex år sen när vi var i köpenhamn en härlig dag i Juli så fick jag tassarna på en påse perfekta bigarråer och han vägrade att smaka en.
Det gör mig fan sur än idag.
Hur kan man vägra smaka en bigarrå?
Alla som kan frukt vet att det finns ett fönster på max en vecka per år när det går att få tag på just perfekta bigarråer.
Så vägrar han verkligen smaka.
Sinnesjukt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar