Nu kom turen till alla barnkläder.
Det fanns en del.
Tanken va att vi skulle sortera dom i vardagsrummet för att dela upp i slänga, skänka bort och spara högar.
Sen skulle vi vacumförpacka det vi vill ha kvar och få lite ordning på det här snart sex år gamla icke fungerande systemet som mest bestått av att hiva ner utväxna kläder i ett gäng olika plastpåsar.
Tyvärr han vi bara igenom en påse innan sveriges största spindel kröp fram och ut på vardagsrumsgolvet och John snällt fick bära tillbaka allt till garaget igen.
"-Men mamma, hur kan du va rädd för spindlar som är så söta?" undrade Noer som kom uppspringande ur sängen för att kolla in varför jag började vråla.
Not my finest moment men ni förstår inte hur stor den va. Hua.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar