Kände den här mannen. Ganska väl.
Han var verkligen inte asocial utan tvärtom ute och svängde mest hela tiden bla på den krog jag jobbade på då. Vi brukade kalla honom för nallebjörnen för att han var stor, glad och kramig. Ironin.
Man kan inte alltid se på nån om dom är kapabla till mord. Trust me.
Man kan inte alltid se på nån om dom är kapabla till mord. Trust me.
När dom blev ihop hade vi slutat umgås, han hade strulat till det inför några mc-killar som brukade hänga på krogen och höll sig därmed borta. Håller däremot med alla som vart chockade över varför hon ville hänga med honom. Supersöt ung tjej. Han, not so much. Skönheten och odjuret.
Nu är han snart fri alltså. Känns helt overkligt.
Stackars hennes familj.
Stackars hennes familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar