Leif fick en beundrare. |
Vi hade en hel del leriga skor |
Lyckan hos mig och Åsa när Frida vart och köpt smarrig mat till oss. |
Varför tar man ens kort på scener? Här är iaf nån jag gillade väldigt mycket. |
Våra grannar. |
Det gick att läsa innan att det skulle finnas toaletter och vattenposter överallt.
Vatten fanns att hämta på ett ställe på det gigantiska campingområdet. Total katastrof.
Ganska farligt också att folk kan bli uttorkade för att dom inte orkar hämta vatten.
Det gick inte att hämta ut pengar, det var minst en timmes kö till ALLT och ingen hade koll på någonting.
Vi kom tidigt på onsdagen så vi slapp sitta i köerna som varade i två dygn.
Man kanske inte kan skylla Bråvalla på busstrejken men något med parkeringen fungerade uppenbarligen inte.
Det gick inte att ringa och inte ens messa mellan 09-06 på dygnet. Har aldrig vart med om att man inte ens kan messa. Extremt osmidigt.
Det fanns bra saker också, området är verkligen helt gigantiskt och förutom köerna kändes det inte som om det var trångt någonstans.
Man fick ta med sig mat och dricka överallt mellan scenerna vilket förenklade enormt.
Det va fina scener, kul med ett tivoli och lite roliga aktiviteter på området, rolig mat och kort resa hemifrån.
Hela ledningen borde åka på studieresa till Roskilde och lära sig ett och annat men med bättre ledning kan det nog blir en väldigt bra festival.
Jag hade roligt iaf. Har nog aldrig vart med om så omväxlande väder.
Från gassande sol och 30 grader till mulet och kallt tio minuter efter till ösregn i en timme tillbaka till strålande sol igen. Sådär höll det på och det var inte helt enkelt att klä sig.
Roligast va Jenny som va på sånt sjukt härligt humör hela festivalen och sa väldigt roliga saker.
Mindre kul va när Åsa ramlade i leran.
Trist att vi "missade" Avicii. Vi bestämde oss för att åka hem klockan sex på morgonen på söndagen för att slippa köerna och eftersom Avicii spelade mellan 01-03 på natten så hoppade vi det.
Rookie mistake asså. Han hade lika gärna kunnat spela inne i husvagnen för den volymen och basgången va inte klok. Flera billarm runtomkring gick under hela spelningen från vibrationerna i marken.
Hahaha. Ingen annan konsert kom ens i närheten till den volymen, vi bodde väldigt långt bort men våra sängar skakade verkligen.
Någon som inte stördes av höga ljud va John som kvällen innan inte vaknade när en fin man med säckpipa blev ombedd att spela en halvmeter från Johns sovande huvud.
Frida och Åsa låg och sov där bak men vaknade och skrattade ihjäl sig.
John sov gott vidare. Jag, Leif och Jenny kunde inte tro att det va sant.
John trodde inte att det va sant tills vi visade honom klippet dagen efter:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar