Min unge

Snurvlar, nyser och har stans huvudvärk.
Börjar tycka synd om mig själv på det sättet män gör.
Inte bra.

Längtar efter Noer.
Världens mysigaste unge.
Jag är väldigt tacksam över att han är ett lika stort fan av att kramas och gosas som jag.
Imorse kröp han upp till mig i sängen med sin favoritfilt bäddade om oss två i den och låg och klappade mig på kinden. "Mår du fortfarande dåligt mamma?"

Snart kommer allt jag gör vara pinigt och jag kommer sakna dom gångerna han tjatat om att få sova i våran säng. Om några år kanske han kommer svara "inget" på allt jag frågar istället för att berätta dom lustigaste små anekdoter eller historier.
Nån kommer krossa hans hjärta och på så sätt även mitt eftersom jag inte kommer kunna fixa det.
Hua. Bävar.

Fem år om lite mer än en månad.
Egna kompisar och eget nätvärk redan.
Älskar att sova borta hos familj och vänner men älskar tack och lov fortfarande att komma hem efteråt.

Det känns som om jag hela hans första år längtade efter att han skulle lära sig nya skills och bli större.
Nu vill jag mest pausa.