Nu blir det väldigt personligt

Nu har jag just provsmakat lite skumpa och alkohol gör mig generellt blödig men just den här känslan jag har nu kommer över mig nån gång i månaden, oftast på bussen hem från jobbet av nån anledning. Kanske för att det är då jag saknar Noer som mest. Hursom så tog jag just en cigg på balkongen (ska sluta efter bröllopsfesten) och såg lilla karlavagnen på himlen och då började jag tänka att jag ser fram emot att lära Noer att se stjärnbilder. Sen kom alla andra tankar "tänkt om någonting händer honom" eller "tänk om någonting händer mig så jag inte kommer kunna va där för honom". Ångest. Jag vet att det här är en del av att vara förälder, att man oroar sig och att man helt plötsligt har allt att förlora. Just den känslan är helt förlamande. Total skräck. Som tur är kommer livet och vardagen oftast emellan med stress och tusen saker man har att fixa för annars hade man (läs:jag) legat som en våt fläck på golvet helt handlingsförlamad av oro. Men ibland, som nu får jag verkligen panik över hur den här världen är och att jag inte kommer kunna skydda Noer för allt skit som kommer komma hans väg. De gånger jag har suttit på jobbet i ett samtal med en kund och sett på min mobil att det ringer från dagis...herregud..alla tankar som hinner komma upp innan jag svarar och får höra att han bara är lite febrig. Jag förstår inte hur folk som dagligen får så mycket värre och vidrigare samtal någonsin går vidare. Kan inte ens tänka mig en sekund utan honom. Fattar inte vad jag gjorde innan honom. Det sjukt läskiga i att ens hjärta inte längre tillhör en själv.