2010-11-23

Day 08 – A moment

Hultsfredsfestivalen 1996 Cure hade just haft en fantastisk spelning och nästan direkt efter gick Blur på. Jag stod någonstans i mitten av publiken men drogs fram till kravallstaketet efter ett tag. Där svimmade jag och vaknade upp bakom scenen med en papperspåse ovanför ansiktet med två personer brevid mig som gav mig druvsocker och vatten. Efter ett tag mådde jag bättre och ville gå ut. För att inte hamna mitt i publiken igen så ställde jag mig vid sidan av en väg lite längre upp och lyssnade på slutet av konserten. Helt plötsligt kommer en stor buss och jag går ner i diket för att den ska kunna åka förbi men den stannar framför mig. När jag tittar upp och in i bussen sitter Robert Smith rakt framför mig. En liten glasrutan emellan mig och min absolut största idol. Jag la min hand på rutan och han la sin hand på andra sidan.Sen stod vi där (eller han satt ner) och tittade på varann i nån minut medans någon försökte öppna en grind så bussen kunde åka. Sen reste han sig, skrev ner något på en lapp, öppnade takluckan i bussen och slängde ut den och pekade på mig. Vid det här laget hade det kommit ett gäng andra fans som stod och skrek runt bussen men jag fick tag på lappen. Då började bussen åka, han gav mig en slängpuss och sen va det över. "-Shit va han flörtade med dig" sa en kille som stod brevid mig. Jag trodde mest han tyckte synd om mig som stod där blek och chockad men för mig var det en av de bästa stunderna i hela mitt liv och jag kommer aldrig glömma det. Nu i efterhand tror jag däremot också han flörtade med mig, jag var sjukt het när jag var nitton år...

7 kommentarer:

rille sa...

Vad stod det på lappen??

Gina sa...

I will never tell

carin sa...

gissar på "ur vägen för bussen ungjevel"...

Gina sa...

Grön av avund Carin??

Fraz sa...

Nu måste du ju säga vad det stod på lappen, blir ju sjuk nyfiken!!

Gina sa...

Det stod typ "möt mig på flygplatsen om en timme, jag kommer lämna min fru så ska vi göra massa babies ihop" eller nått.
Fast på engelska såklart ;)

rille sa...

Jag är mer inne på Carins spår..