Puhhh

Det har vart en minst sagt rörig vecka. Flytten först. Sen blev jag sjuk tätt följd av Noer som fick höstblåsor i hela munnen och som resultat av det vägrade äta eller dricka på tre dagar trots 39 graders feber.Som grädde på moset vaknade han en gång i timmen och skrek rakt ut att han hade ont i munnen. Stackars stackars liten. Tjejmiddag med fina(och framförallt snygga)kompisar. Sen har det vart "tre års trots" på hög nivå i härlig komination med nattskräck resterande veckan. Vi har vart helt slut och typ gråtfärdiga vissa kvällar. "Vill inte ha den" eller "vill inte göra det" har varvats friskt med "måste ha den" eller "måste göra det". Det är tufft alltså att hålla sig lugn och inte utöva sin "makt" alternativt gå ner på en två årings nivå när man blir testad timmar i streck och exakt varenda sak man ska göra möts av ett " Nej nej nej,viiiiiiiiilll iiiiiinte deeeeeeeet". Det är bara att ha som ett mantra i huvudet att han försöker slå sig fri och bli mer självständig och ingenting är viktigare än att han får göra det. Sen är det inte bara dåligt såklart. Mellan utbrotten är han fortfarande världens goaste unge som blir roligare och pratar mer för varje dag som går. Han älskar sitt nya rum vilket är hur roligt som helst. Nu har jag ångest av att jag gnällt och ska gå och pussa lite på han när han sover. Min favvo grej att göra.