Jämställdhet eller snarare bristen på det

Lyssnade på radion på väg hem från Forum när en journalist konstaterade att mamman bedöms vårdnaden av sina barn i 85% av fallen vid en vårdnadstvist. Jornalisten frågade en proffessor vars namn jag inte hann uppfatta vad det beror på? Han svarade (såklart) att det har att göra med att det är mammorna som i störst utsträckning tar hand om sina barn, det är dom som är föräldrarlediga och dom som vabbar. Det är i majoriteten av familjer mammorna som tar störst ansvar och då behöver man inte vara en proffessor för att räkna ut att det blir mammorna som oftast får vårdnaden. Jag är väl medveten om att det finns undantag, det finns massa pappor som också är föräldralediga lika länge som mamman och det är väl som det ska. Det är inte beundrandsvärt eller bra eller fantastiskt utan det är som det ska vara. Sålänge vi inte lever i ett jämställt samhälle, och det gör vi inte även om Du tror att du gör det så kan man inte förvänta sig att det ska ske nån större förändring på könsrollerna. Tar man inte ansvaret kan man inte förvänta sig att bli behandlad som om man gör det. Det går inte för enskilda män att ändra på detta. Det vimlar fortfarande av arbetsplatser där det jobbar män som vill vara pappalediga men inte känner att det är särskilt uppskattat av sina chefer. Trust me on this one. Det enda som kommer kunna föra oss mot jämlikhet när det gäller det här är att kvotera föräldrarförsäkringen. Hur ska det annars gå framåt?? Jag är fed up med att höra att det inte funkar för att männen tjänar generellt mer än kvinnor och det slår för hårt på enskilda familjer då. Hallå, det är det som är hela poängen. Kvinnor halkar ju efter i löneutveckligen mycket pga att de är hemma med barn långa perioder. Kom igen nu för fasiken. Se den stora bilden för guds skull. Eller rösta på moderaterna och anställ en nanny billigt som katten som kan uppfostra dina barn åt er så ni båda två "slipper" vara hemma.