10 skivor som förändrade mitt liv. Skiva 4

Asså, att försöka beskriva den här skivans inverkan på mitt liv är omöjligt. Det finns inte en låt jag inte älskar och inte en textrad som inte varje fiber i min kropp känner igen. Jag lyssnar på den när jag är ledsen, upprymd eller rejält pissed off, sällan oberörd. Jag kommer aldrig älska en skiva mer och jag kommer älska den tills dagen jag dör. Har svårt att beskriva den mer utan att bli för personlig så jag låter några andra recensera och Robert Smith själv summera den med texten från Untitled: Hopelessly adrift In the eyes of the ghost again Down on my knees And my hands in the air again Pushing my face in the memory of you again But I never know if it's real Never know how I wanted to feel Never quite said what I wanted to say to you Never quite managed the words to explain to you Never quite knew how to make them believable And now the time has gone Another time undone Hopelessly fighting the devil Futility Feeling the monster Climb deeper inside of me Feeling him gnawing my heart away hungrily I'll never lose this pain Never dream of you again